Förra helgen var vi barnfria och inbjudna till våra vänner och huset på Dyrön. Vädret visade sig från sin absolut bästa sida. I väntan på båten som ska ta oss från Rönnäng till Dyrön njuter vi av solen och funderar på varför svanen är helst själv. Lever inte alltid svanar i par? Den såg så ensam ut. Båten tar oss förbi Åstol och sedan går vi i land på Norra hamnen på Dyrön.

Vi träffar upp våra vänner och tar en promenad för att till slut landa med en kopp kaffe medan solen fortfarande värmer gott.

I huset med den magiska utsikten dukar vi upp skaldjur och bubbel. Vi njuter av allt gott som Johanna dukar upp och detta är det absolut godaste jag vet. Efter middagen var det skönt att röra på sig och promenera ner till bastun på klipporna som Daniel hade hyrt. Här bastar vi och badar i havet, hänger i relaxrummet med god dryck och snacks i hela fyra timmar. Om jag badade? Jo vars, jag doppade mig tre gånger vilket var ljuvligt.

Söndagen bjuder på lika vackert väder och efter en lång frukost så tar vi en promenad på andra sidan ön. Njuter av en god kopp kaffe och kanelbulle till en vidunderlig utsikt. Man får liksom nypa sig i armen för att förstå att det vi upplever är på riktigt. Så vackert!

Vi tar båten tillbaka och är alla så tacksamma för dygnet som får 10/10. Dygnet innehöll allt man kan önska sig tillsammans med några av sina bästa vänner. Tack för att vi vara med och uppleva detta!

I mars månad har vi fototema i Fotoklubben. "Make love not war". Efter lite funderande så fick jag en idé om att fota Lucia med en heliumballong i gymnastikpose. Vi gjorde ett test förra söndagen, men jag kände inte att det talade till mig på det sättet jag ville. I onsdags efter att jag kom hem från min Terapeut så låg dimman tjockt över åkrarna där jag bor och jag fick där där välbekanta pirret i hela kroppen. Sagt och gjort, så fick jag snabbt med mig Lucia ut. Heliumballongen fick följa med och jag fick just de bilderna som kändes ända in i hjärtroten. Det gick att ta på känslan, vi skapade något vackert tillsammans som berörde oss båda och fick oss att börjar prata om det som händer i världen just nu.

Vi pratade om kriget och alla barn som är på flykt, vad vi kan göra för att hjälpa. Vi pratade om att vi kan fortsätta skänka pengar och hoppas att vi kan få hjälpa en familj med tak över huvudet som är på flykt.

Vi avslutade fotograferingen med att släppa iväg ballongen och hoppas att den landar hos något barn som behöver lite extra kärlek.

För två veckor sedan fick jag en förfrågan om något jag drömt om en längre tid...och i torsdags var jag och tittade på vad det kan innebära för mig. Känns som jag har något på gång, men jag kan inte säga mer än så just nu. Hoppas jag kan berätta mer längre fram. När något kommer till en utan att man efterfrågat det, så är det säkert meningen - och något man borde hoppa på. Eller hur?

Vad är en Asiatisk Schlagerfest? Den frågan ställde Lucia mig, men det var nog mest för att hon aldrig hade hört ordet Schlager förut. ha ha ha - man säger tydligen bara Mello nu för tiden. Ja ja, vi bjöd iallafall hem två familjer, alla med Asiatisk koppling och Vince stod för maten. Jag ljuger inte då jag säger att han stod 4 timmar non stopp för att laga och tillreda 120 sushi-bitar. Vi startade med lite bubbel och tilltugg innan vi alla högg i med god apitit.

Jag lade inte ett enda finger vid maten, förutom att duka och tillreda en Asiatisk sallad som passade gott till. Marcus stod för efterrätten, vit choklad mousse med papaya, jordgubbar och kolakross.

Och så var det dags för Schlagerfestivalen, eller förlåt MELLO! Frågan var, vann rätt låt? Vi var alla eniga om att Cornelia var helt rätt, även om vi även var några som höll på Tone också. Mysig kväll tillsammans, nästa gång hoppas vi att även Ling kan följa med. Nu hoppas jag att detta inlägget är det sista på länge med mobilbilder. Min dator, med alla kamera och redigeringsprogram är inlämnad på uppdatering. Håller tummarna för att jag får tillbaka den i gott skick i veckan.