Alingsås levererar

Förra lördagen åkte vi till Alingsås för att träffa våra vänner, familjen Andersson. Det var en fantastisk dag. Så underbart att det har kommit snö, och den här dagen tittade till och med solen fram. Kändes som man var i fjällen när vi åkte på småvägarna för att komma fram till Dumpevik.

Vi promenerar några kilometer för att komma fram till ett vindskydd. Mikael tänder elden och börjar laga lunch på stekhällen, som jag har glömt namnet på. Barnen var så klart överlyckliga över att få kycklingwook med grönsaker.

Barnen som hade längtat så efter varandra hade roligt tillsammans. Madde ordnande med skogsbingo och alla (5) barn fick godispris innan de grillade marshmallows. Så härligt att få umgås ute några timmar tillsammans. Vi älskar det allihopa.

Barnen hade så roligt tillsammans och ville träffas även på söndagen. Så vi körde Vince och Lucia till Alingsås efter lunch även på söndagen. De lekte i timmar utomhus. Tjejerna åkte pulka och killarna cyklade MTB i snön. Marcus och jag passade på att ta en långpromenad med fika i ryggsäcken. Ännu en ljuvlig dag med massor snö och sol.

Kaffe och hönömacka med ost smakade gott till världens utsikt! Ingen av barnen ville såklart hem när det blev dags. Hoppas vi ses snart igen.

Nu har barnen börjat skolan och som jag skrev på Instagram så var det lite jobbigt för vår 9-åring. Jag fick mängder med fina och uppmuntrande ord när jag delade hennes känsla av utanförskap. Alla tjejer i hennes klass är två och två. Alla utom hon. Hon tycker det är jättejobbigt, och vet inte vem hon ska ty sig till. Så här har det varit sedan i 1:a klass. Vi har pratat med lärarna många gånger, och de kan tack och lov inte se att Lucia är helt ensam. Det är tack vare att hon hakar på där det finns utrymme och anpassa sig till olika lekar och barn. Vi upplever att det oftast funkar bra på skolan. Men problemet blir när det helg eller lov då har hon ingen att leka med. Det blev extra tydligt detta tre veckor långa vinterlovet, när ingen ringde och frågade om hon ville leka vid ett enda tillfälle. Lite lek har det blivit ändå, men bara på grund av att hon själv eller jag har sett till att det blivit så. Det är ledsamt att hon aldrig blir efterfrågad eller inte bli inkluderad. Och att kompisar inte svarar i telefon när hon ringer. Varken jag eller Lucia förstår varför det blir så här på ledighet.
Sedan har Lucia fina vänner i Önnered och Alingsås också - men det blir ju aldrig lika naturligt.
Att det är skillnad när skolan är i gång blev också extra tydligt denna veckan när en kompis följde med hem både tisdag och onsdag och till och med sovit här i helgen. Håller tummarna för att det äntligen vänder nu, men jag är luttrad eftersom det pågått så många år nu.

Nu ska vi välja vilken skola hon vill gå när hon börjar 4:an och hon har nämnt att hon kanske vill välja en helt annan skola. Men vi tror inte att det är en bra lösning, utan hoppas att hon kommer hitta nya vänner på nya skolan när klassen splittras upp och mixas om. Så klart att det är en stor sorg att det är så här. Vår glada lilla social tjej bryts ner och blir ensam och ledsen när hon inte har kompisar på lov och helger. Vi har alltid haft liknande problem även för storebror, men han har inte samma behov av en massa kompisar. Även han ska välja skola till 7:e klass. Håller tummarna för att båda barnen hittar sin plats och att de får vänner som är snälla och som går att lita på. Det önskar jag dem mest i hela världen just nu.

  • 268 visningar

Gillar

Kommentarer