Att vara starkskör

Vad är det med mig och september egentligen? Månaden påverkar mig inifrån och ut. Den pumpar i mina ådror och fyller hela mitt hjärta. September är starkskör. Både stark och skör. På samma gång.
Det är någonting med ljuset, och med luften som får mig att leva. Det gör ont och det gör gott. Det värker och det brinner, brinner en låga svag som med rätt syre och rätt bränsle kan få mig och mitt inre att spraka.
Jag känner en sådan lust att skapa, göra konst. Konst med kameran, och konst med orden. September inspirerar. September är början på något nytt. Nyfödelse. Och jag känner värkarna. Hela min själ värker och något måste komma ur mig. Något måste födas. Varje år, samma sak. Men hur ska jag få utlopp för känslan, för min kreativitet?


September med det varma och mjuka ljuset som jag vill skogsbada i. Möta havet, och det vackra åkrarna.
Ljuset är guld.
September och är också vemod. Himlen färgas rosa när mörkret faller. Jag vaknar upp till frost på sommardag. Jag vill dansa, andas och leva. Livet är ingen självklarhet. Jag är tacksam och vill att att hela världen ska få veta, veta att inget varar för evigt. Jag är här nu, men ändå inte. Något hindrar mig från att leva fullt ut. Var är min plats på jorden och när ska jag finna den? Jag fortsätter söka. Längtan kommer bli starkare, lusten blir djupare och frustrationen äter upp mig inifrån och ut. Möt mig här och nu.

  • 560 visningar

Gillar

Kommentarer