Härligt gung på Sao Beach

I går åkte vi till den finaste stranden på Phu Quoc sägs det. Den heter Sao Beach och ligger på östra sidan. En TAXI resan på 20 minuter var det för att komma dit. Spåren av stormen Pabuk var påtaglig. Det hade blåst in mängder med skräp och stranden var nästan borta. Det blåste höga vågor till att börja med. Men under dagen så stillade det av och vi fick en fantastiskt härlig dag tillsammans.

Gungan är ett signum för stranden och alla ville stanna till och ta bilder just här. Som jag har sagt tidigare så är det så många svenskar på ön. Men även Vietnameser och andra asiater.

Dagens lunch bestod av en massa frukt, chips och vatten. Passade perfekt i värmen och efter en omelettfrukost.

Min prinssessa Lucia!

Min man Marcus!

Så roligt att hoppa i vågorna. När man väl hoppat i vill man inte hoppa upp igen.
Lite uppdatering vad det gäller vår resa till barnhemmet: Båtarna har börjar köra igen till fastlandet och vi har tänkt, våndats, haft beslutsångest och så har jag gråtit en skvätt. Då vädret fortfarande är så ostabilt och man inte med säkerhet kan lova att båtarna går tillbaka till ön på tisdag så tog vi till slut det svåra beslutet att vi inte åker. Det var inte lätt. Vi har pratat med hotellpersonalen och vår reseguide och kontaktperson på barnhemmet och alla tyckte vi gjorde ett bra beslut. Vi har pratat med Vince och frågat hur han känner för att vi inte åker. Han säger att det är OK. Han är också rädd för att vi ska bli fast och inte komma med flyget hem igen. Vi har sagt att vi verkligen ska försöka komma hit igen, men det finns inga garantier. Barnhemmet ligger så dumt till och det är svårt att komma dit. Det grämer mig att vi är så nära geografiskt nu, men att vi inte kommer dit!
Men nu är beslutet taget och jag ska nu lägga detta bakom mig.

Men, nu är det så att vi har hittat en hjälporganisation här på ön som hjälper barn som har tufft www.tokitokivietnam.com och vi har bestämt att träffadem kl. 10 imorgon förmiddag och lämna över alla kläder som vi hade med oss för att skänka till barnhemmet. Så alla ni som skickat med oss kläder, det kommer komma väl till användning. Tack för att ni skänkt kläder, vi ska se till så att det kommer i rätt händer. 

Detta känns ändå som plåster på såret, har vi tur så kanske vi får träffa några barn också. Det är klart att inte detta är samma sak som att få komma till Vinces barnhem - men man kan inte rå för väder och vind. Vi har gjort vad vi kunnat och måste nu vila i det beslut vi tagit. Nu ska vi fortsätta njuta de sista dagarna innan vi åker hem natten till torsdag. 

Imorgon ska vi förhoppningsvis träffa min kollega som kom hit igår tillsammans med sin familj. Och så ska vi ju bada massvis också. Det här är vårt andra hemland- och vi älskar att få dela detta med vår son som är född just här! 

  • 1 277 visningar

Gillar

Kommentarer