Maskrosbarn

Jag, ett maskrosbarn? Så många gånger som psykologer och terapeuter kallat mig just det. Att under hela uppväxten, tidiga tonåren och som vuxen fått vara med om svåra och tunga saker som jag såklart hade varit utan, men som ändå skapat den till den jag är idag. Trots de förluster och trauman som jag fått utså under många olika delar av livet så är jag i grunden tacksam. Tacksam för livet, och tacksam för att jag är född till se det fina och positiva i varje situation. Kanske är det just det som är maskrosbarn? Att trots alla nederlag klarat mig så bra ändå, som maskrosen som kan växa sig igenom asfalt och stå där lika lysande gul och sträcker sig mot solen i sin fulla skrud och solar sig i glansen.

Tidigare i år så gick jag på samtal hos Mind Coatching hos finaste Carolin Freiholtz, något av det bästa jag har gett mig själv på riktigt länge. Jag fick en stor förståelse över varför jag mår som jag gör ibland, men framför allt varför jag reagerar på vissa sätt och hur jag ska tänka för att hjälpa mig att må bättre. Något vi återkom till många gånger under dessa samtal var glaskupolen, som jag ska ha som skydd runt omkring mig. Jag bad Carolin skriva ner tankarna kring denna glaskupa som jag hade som inspiration vid fotogrfaferingen.

Text från Caroline: I stress tappar vi ofta vårt mentala skydd, brukar liknar det med att vår kraft och energi läcker, vi tappar vårt ”ja eller nej”, vet inte hur vi håller ihop oss själva. Då gör man klokt i att träna på att samla in sig, samla ihop sig. En god hjälp kan vara att man mentalt ser sig själv med en sköld, som en skyddskupa som man sätter runt sig. Så kraften som man har stannar kvar och sådant som påverkar oss negativt utifrån stannar kvar utanför.

Sedan kan vi också träna på vad vi låter komma in. Att välja vad och när vi släpper in.
Detta kan man likna vid en grind, som bara kan öppnas inifrån.

Under dessa samtal så pratade vi också om vad som driver mig, och efter att ha gjort övningen på att skriva ner 50 drivkrafter och sedan stryka dem en efter en för att till slut landa på tre drivkrafter så kom jag fram till dessa:

1. Inkludering. jag drivs av att alla ska känna sig inkluderade, är mån om att alla runt omkring mig ska känna sig sedda och få vara med. Det som ofta blir jobbigt är när jag själv eller mina barn inte blir inkluderade på samma sätt. Då gör det ont och jag blir ledsen - detta är något som jag jobbar på med hjälp av redskap jag fick av Carolin.

2. Beröra. Jag vill att människor runt omkring mig ska må bra effer att de har träffat mig. Att de ska få med sig någonting av vårt möte, antingen ett fint samtal, eller känslan av att vara sedd, att bli uppfylld av någonting. Detta driver mig även i min konst - jag vill beröra männikor med min fotokonst.

3. Kreativitet. jag drivs att vara kreativ med min kamera. Jag mår aldrig så bra som när jag få skapa konst med mina bilder. Jag drivs av att fånga de känslor, tankar, drömmar jag har och på det sättet beröra andra männsikor i min närhet.

Vill du läsa mitt uppmärksammade inlägg tidigare om drivet i livet så klickar du HÄR


  • 0 visningar

Gillar